The only way is up
Detta har ju blivit lite av en kärleksblogg. Nu vet jag varför jag höll mig ifrån att skriva om honom. För börjar jag kan jag ju liksom inte sluta. (mycket långt inlägg, kortare än vad det ser ut, due to short columna)
Så det här inlägget får handla om annat. Etiska aspekter när man jobbar som jag är ganska många. Etiska problematiker om man hellre vill. Det är ju ända ett jobb som innebär ganska mycket nakenhet. Gästen ställer sig väldigt naken framför dig och släpper in dig innanför sin trygghetszon. Det spelar ingen roll vem som är terapeut, gästen kommer, accepterar och that's it.
Det förtroende som redan måste finnas är bra stort. Redan när gästen tar sig in genom dörrarna i receptionen är det där. När du tar i hand på gästen och presenterar dig. Sånt här är viktigt. Du litar på terapeuten tillräckligt mycket för att blotta din nakna kropp for denne, du litar på terapeuten såpass mycket att du låter denne massera, stretcha, knäcka och jobba med din kropp, din hud och din männsklighet.
Det är upp till terapeuten att ta förtroendet till sitt hjärta, in i sin själ och förmedla det med sina händer och sina andetag. Om jag som terapeut visar respekt, förtroende och tilllit med hela mitt varande i rummet så blir behandlingen bra oavsett tekniker.
Men ibland stöter man på problem. Jag har fått lära mig den hårda vägen att det finns vissa spa-n runt om i världen där det är mer eller mindre vanligt att terapeuterna säljer special massage till ett special price. Det är mycket vanligare än folk tror att detta sker undercover bakom den vanliga menyn. Gästern viftar med lite pengar och småler. Detta har än så länge hänt mig en gång. En gång under mina 6 månader här i paradiset. Jag blev erbjuden uppåt 300-400 dollar. En rysk obehaglig typisk maffialedare. En rysk snuskhummer som hade med sig två fruar hit. Jag skötte situationen väldigt smidigt och sa det det är bättre om du tar de pengarna och köper någon av vara oljor, så kan du ha special massage med din fru.
Jag skulle aldrig, aldrig, aldrig någonsin sjunka så lågt att jag ens skulle tänka i de banorna. Men det finns de som påstår att allt har ett pris. För mig finns inte det priset. Aldrig att jag skulle kunna ta i mig själv, se mig själv eller ens tänka på mig själv efter något sådant. Men jag är en västerlänning, och är van att allt ordnar sig jämt. Men det är ju inte alla människor som har den levnadsstandarden.
Jag har även stött på lite mer pinsamma situationer kanske. Gästen småsover och helt plötsligt tittar lilleman upp. Hur man bemöter detta är nog upp till var och en. Men det är ju inget som i många fall gästen rår för. Så vi masserar vidare. Det är ju inte så att gästen styr så mycket över situationen. Beröring av vissa kroppsdelar, varm olja, djup avslappning, njutning, vacker musik och väldoft omger dig i rummet. Kanske är gästen i fråga inte van vid det, och det händer bara. Den pinsamma svårigheten är när man råkar se det, att inte låta din egen reaktion gå ut i dina händer.
Det är ju sånt där pinsamt som händer som inte går att göra något åt. Sedan hade jag en gäst en gång som det mitt under massagen började krypa små gula larver runt. Då höll jag på att spy och visste inte ritkigt hur jag skulle hantera den situationen. Jag bestämde mig till slut for att jag tyckte synd om honom som var sjuk, och jag såg noga till att hålla larverna borta fran alla ställen där jag var, (det var enbart 3 larver). Sedan desinfekterade jag mig själv, rummet, alltet. Han betalde ju trots allt bra med pengar för den behandlingen.
Man tänker att man ska agera si och så. Men när du står där och det verkligen händer. Vad gör man då?
Hur ställer man sig till kommentarer som: "Oh, yes!" "Wow, It must feel good to have a job that gives this much plessure to other people?", "Your hands, wow. If I had them I would never need morphin agan" "I will always remember you" "The way you touch me, wow" ? Eller när gästen stönar lite småhögt, nästan som vid sexuell njutning under massagen? Ibland har vissa gäster en tendens att krama din hand när du håller i den för att massera armen.
Alla kommentarer tar jag bra och positivt. Jag tänker inte att gästen skulle mena något annat. Men ibland slås ögonen upp, tänk om gästen menar något annat?. Som efter incidenten med den ryske maffioson. Då öppnades mina ögon lite mer, och jag var mer skeptisk så fort jag masserade män. But the only way is up, smiling positive.
Stark och lycklig så klarar jag mig själv. Mariell mot resten av världen. Jag visar med min själ, mitt språk och mina rörelser var min toleransnivå ligger.
