Spa Therapist doin the world

Ja, så var det nu. Helt underbart och helt så vackert. Han är från Fillipinerna, Han dansar som om Han var född med dansskor på, Han har en kropp som en grekisk gud och Han har ögon som gör hela min kropp sprakande. Han är föredetta simmare och Han älskar havet på samma sätt som jag gör. Han är lite sådär halvblyg och Han är drygt 30 år och helt perfekto. Jag jobbar det bästa jag kan på att inte falla på riktigt för honom. Jag ska ju inte ha en kille här. Jag vill inte äta upp kakan, och ändå ha den kvar. Men jag sneglar lite på den, jag luktar lite på den, det är inte så farligt.

Seriöst så är det inte lägligt för mig att falla för en kille som kommer från andra sidan jorden. Men andra vanor, andra kulturer och annat språk. Det var ju så helt fel.

Men jag följer min kropps instinkter och vi planerade en annan danskväll, med lite mojitos made by the maldivian flairmaster bartender som är så lägligt pojkvän till en av mina roomies. Vi hade planerat en fredagkväll. Jag, han, våra vänner. I vårat rum. Glädjen och spänningen växte hela tiden, och middagen den kvällen var helt underbar. Han drog sig mot honom vid middagen och vi satt nära och skrattade, skämtade med varandra. Till slut så höll jag på att missa att gå tillbaka till mitt sista pass på SPA-t.

När jag senare anlände framåt kvällen och det blev kväll så kom Han inte. Hans kompisar dök upp och kvällen blev superbra ändå. Jag menar, vad kan gå fel med privat flairunderhållning, med mojitos, med skratt och med  livegitarr?

Fick reda på under kvällen att Han inte följde med för att han skulle stanna i sitt rum och chatta med sin fru. Har han fru? Alla vi reagerade på samma sätt, så berättade hans vän att han har fru och två barn hemma i Filippinerna.

Jaha, tänkte vi, det var inte mer med det. Några korta minuter kände jag mig lite lurad, hade han gjort så att jag föll för honom, ville han behålla kakan och ändå äta upp den? Men det var ju faktiskt så att det eldiga spraket och gåshuden var ömsesidigt. Det var bara helt enkelt dags att avbryta innan det var försent. Ödet bröt sig in för att räta upp mig på rätt spår igen, innan det hade varit försent. Ödet var fortfarande på min sida. Meningen är ju inte att jag ska hamna på Fillipinerna, meningen är ju inte att jag ska falla för någon som Han med stort H.

Helt plötsligt tyckte jag synd om honom som jobbar så långt ifrån hans famlij, som inte träffat sin familj på så länge. Han berättade en annan kväll att han jobbat på flera ställen och varit ute ett tag, jobbat på kryssningsskepp osv. Tyckte det var starkt av honom att han klarade av det här, vara ifrån sin familj, jobba och skicka pengar till dem för att de ska ha det bra. Vilken omtänksam och älskvärd man. En änglalik människa som verkligen älskar sin familj.

Det tog några dagar innan jag träffade honom igen där efter den där fredagen. Men vi hade middag ihop en kväll igen. Det sprakar fortfarande, han får gåshud när jag råkar nudda hans arm, jag får gåshud. Han berättar att dagen efter är han off, och tycker vi kunde göra något tillsammans. Jag var ju tyvärr inte off dagen efter. Men det är fortfarande magi kvar där. Men nu ser jag storheten i hans uppoffring. Nu ser jag honom som en vän. Ödet tog oss samman för att jag ska lära av hans sätt att leva.

Jag är så nöjd med att ha honom som mitt ögongodis, och det kommer stanna på det sättet. Det sprakar i hela kroppen. Ny erfarenhet, nya erfarenheter är ju vad mitt äventyr är till för. Ny innebörd av ögongodis. My partner in swimming, in salsa, in gym, in dinner and in ögongodis.

Det har börjat cirkulera lite rykten om honom och mig nu ändå, för av någon anledning sammankopplas en kille och en tjej som umgås genast som par här, vänskap mellan könen existerar inte hos oss. Kanske är det bäst på det sättet, då lämnar de andra killarna en i fred. Vi äter lunch tillsammans nästan varje dag, vi äter middag ihop nästan varje dag. Vi umgås på kvällarna ganska ofta, och nu ska vi spendera lördag tillsammans i Male och om solen tillåter på någon vacker playa någonstanns.

Ja, det sprakar fortfarande där djupt i hans ögon, ja det är lite lätt gåshud. Men det är inte eldigt på samma sätt längre. Ödet bröt in precis vid rätt tidpunkt. Jag älskar när ödet är på min sida. Jag lever med vetskapen att det ödet gör händer för en orsak. Att jag fördes samman  med honom hände för en orsak, (kanske skulle någon annan galning som jag inte hade kunnat kontrollera fångat upp mig annars). Blir det nu rykten om honom och mig är det för en orsak. Kanske gör det att Roger och Johannes eller någon annan i deras genre inte ställer till med mer problem för mig.