Spa Therapist doin the world

Långt inlägg igen, men det här är riktigt bra, so you better read it.

Ja, ni känner väl Mariell the man-eater vid det här laget. Flickan med utstrålning som en fotomodell och en timglaskropp, (lite väl mycket kurvor, men vad moder jord har gett mig använder jag väl). Kvinnan som är sådär charmigt blyg och tillbakadragen så det gör henne väldigt spännande, intressant och eftertraktad. Tjejen med de söta smilgroparna och den lätta rodnaden på kinden som kan säga ifrån när det verkligen behövs. Tjejen som har personlighet och självförtroede för att må bra här i livet och ta till vara på varje chans. Kvinnan som dansar på ett magiskt sätt, så att alla blickar dras till henne. Kvinnan som brukar ta det hon vill ha, på ett listigt mystiskt vis via sin kvinnliga intution och säkerhet.

Trots detta har jag fått mitt hjärta krossat några gånger, men insett efteråt att det var det rätta och det var det enda just då. Men nu till nutiden och verkligheten här i paradiset. Det är en väldigt liten tilltagen förklaring att säag att this is the most ultimate romantic destination. Kärlek och romantiken ligger i luften, i inredningen, i miljön, i alla leende ögon, den finns överallt. Solen, den vita sanden, havet och tystnaden, lugnet, alltet. Att det är så många kärlekspar här förstärker intrycket.

Så nog är det lätt att drömma sig bort till kärlek, nog är det lätt att smådrömma om kärlekssemestrar och romantik, om att hitta den rätte osv. Det bara är så här. Vet inte om det är därför, om det är stämmningen och naturen här eller om det bara hände.

Jag minns inte första gången jag såg honom. Men jag vet att det var i början här. Hälsade lite sådär käckt i matsalen en dag, då vi råkade sitta vid angränsande bord. Samma dag när jag gick därifrån så såg jag hans kropp. Den var inte lik något annat jag någonsin sett, det var perfektion, muskler och vackerhet. Jag mötte hans blick igen, och det var varma leende ögon. Jag tänkte inte mer på det.

Några dagar senare hade jag lunch ensam en dag på grund av schemaläggningen. När jag kom in i matsalen och letade efter en läglig plats så satt han där ensam vid ett bord, han log och det kändes så säkert och så bra. Jag satte mig där, och första gången jag mötte hans blick tvärs över bordet kommer jag alltid minnas. Det var som om det blixtrade runt omrking oss. Helt plötsligt var det hög puls och jag tittade ner i maten. Det var tyst ett tag och sedan pratade vi lite allmänt. Efter ett tag så möttes oundvikligen våra blickar igen, några tysta sekunder när tiden stannade. Vi gled bort från varandra, pratade lite mer och han ursäktade sig för att gå till duty. Första riktiga mötet var bara så helt underbart. Så oförstört, något helt nytt och så häftigt.

Några dagar senare hamnade vi tillsammans på middagen på kvällen, jag och mina flickor och Han och två av hans vänner. Hela middagen små sneglanden från båda hållen, men att inte våga hålla kvar blicken var något nytt för mig och mitt alterego rumbadrottningen. Killarna satt kvar och och väntade tills vi var klara, för de var snabba den kvällen. Någon av oss sa det att de behöver ju faktiskt inte sitta här och vänta på oss. Han bara log, tittade på mig och sa att det här är ju något nytt, äta med så vackert sällskap, sedan tittade han bort. 

En annan kväll senare följde de med oss till vårat rum. Det var något nytt, vi bjöd in dem, och det blev lite livegitarr, en av hans kompisar spelar gitarr. Sedan blev det lite drinkar, och vi började dansa, alla var för sig. Ett musklimskt land, kroppskontakt är inte riktigt vardagsmat. Det blev mer och mer lationmusik, och det blev salsa och samba. Helt plötsligt stod jag nära, med hans hand på min höft och i min hand. Det var halvmörkt i rummet och vi rörde oss i samma rytm, i samma rörelse, som om vi vore samma kropp. Flera låtar efter varandra, svettan droppade, vi skrattade och det var så underbart, det var långsamt och det var snabbt, det var hett och det var magi. Höfter, axlar, nacke, händer, alltihop. Så enormt underbar dansglädje. Det fanns ingen annan runtomrking oss.

Sedan bytte vi musik när musiken tog slut och det blev lite mer buggvänligt, jag försökte lära en av de andra killarna att bugga. Det blev sent och vi skildes för att sova.

Det tog någon dag innan vi sågs i matsalen igen, våra ögon möttes och det blixtrade mer än tidigare. Vare sig jag eller han vågar hålla kvar blicken och vi tittar bort från varandra. Sedan pratar vi lite allmänt och är överrens om att vi måste dansa snart igen. Det var inte mer med det, jag var tillbaka för duty. Livet fortgår, och min söndag, min dag off kom.

Jag tog en lugn prommenad min kväll off vid solnedgången. Styrde inte steget åt något speciellt håll. Men jag hamnade på stranden och där var Han av någon anledning. (älskar när ödet är på min sida). Han log med hela kroppen när han såg mig. Jag gick så nära honom jag vågade och mötte hans blick. He: it IS you. några vackra tysta sekunder när jag såg djupt in i hans bruna ögon. Vi var där ett tag och pratade, han fotade mig, jag fotade honom, vi skrattade. Ett tag senare så valde vi att bada tillsammans. Jag gick för att byta till bikini och vi möttes upp vid en annan strand för oss i personalen. Där var även några andra av våra vänner och vi badade alla tillsammans. Solen gick ner och vi stannade i vattnet till fulmånen spred sitt klarvita sken över underbarheten. Det var middag tillsammans. Det var hud som oavsiktligen nuddades gång på gång. Varje gång gåshud hos honom och hos mig. Det var magi. Sedan var klockan mycket och det var sova.

Okej, det här blev mycket längre än vad jag hade tänkt, så det får bli två delar. Så det kommer mera, det kommer mera.

Ögongodis har helt plötsligt fått en ny innebörd. Ögongodis är som en sockerkick, ögongodis är när det sprakar och när det är svårt att våga hålla kvar blicken. Ögongodis är när jag för tillfället är så nöjd med att bara titta honom i ögonen eller att råka nudda lite arm.