I have the time of my life.
(det är inte så mycket text som det ser ut, det är bara det att kolumnen är smal)
I have the time of my life, and I never felt this way before. Yes I swear, it´s the truth, and I am holding on to.. myself? (tur att jag är så f*rba**at bra då så jag klarar allt på egna ben).
Så magiskt häftigt. Idag har jag bara svävat på moln.
Det börjar kännas bra nu, det börjar kännas ganska tryggt. Jag är inte så orolig för Heathrow längre, och jag är inte så orolig för att komma ner. Jag har fått prata med en svensk som jobbar på mitt hotell, och hon var så positiv och trevlig. Hon var så glad att jag ska komma ner, så snäll och så bra. (glädjetjut)
Allt verkar lösa sig jättebra och det känns så underbart. Enda lilla mörka orosmolnen som är kvar är att jag ska glömma något jag måste få gjort på svensk mark. Det mesta går att få ordnat ganska enkelt via kontakter och internet, but what if.
Har inlett sista veckan i Sverige, och börjar bäva för tårarna som kommer falla. Men klart man är mänsklig och saknar allt man lämnar. Saknar till och med i förtid. Inte pausar jag livet här, utan livet fortsätter för allt och alla som är kvar. När jag senare någon gång i framtiden kommer hem ser allt så annorlunda ut, för alla er, alla vackra själar i min närhet. Men sånt är livet. Den personutvekling jag kommer göra och de förändringar min personlighet säkerligen kommer genomgå är ofattbart stora, så jag är ju inte pausad heller. (haha). Hela tiden utvecklas vi och en sån här sak tror jag lär mig så ofattbart mycket om mig själv och om livet.
Men men, den här bloggen skulle ju vara lite tråkig med, så jag får berätta vad som händer här i mitt liv. Mitt liv sista veckan. Det var tacoskväll igår med några av tjejerna, (Emelie bland annat. tack underbara!). Idag så har jag träffat kusin med fästman för hejdå-lunch, så roligt att ni tog er tid att komma hit!!. Sedan var det kalas hos min käre svåger Martin.
Vackerhet blandad med sorg nu, sista veckan här. Sista veckan på länge i Skövde, i Sverige, i Norden, i Europa.(kort glädjetjut, storhetsvansinne).
Träffar många för sista gången på lång tid framöver. Det känns, men det är samtidigt så spännande. Ett sånt fantastiskt underbart vackert äventyr jag ger mig ut på. 7 days to go.
I have the time of my life, and I never felt this way before. Yes I swear, it´s the truth, and I am holding on to.. myself? (tur att jag är så f*rba**at bra då så jag klarar allt på egna ben).
Så magiskt häftigt. Idag har jag bara svävat på moln.
Det börjar kännas bra nu, det börjar kännas ganska tryggt. Jag är inte så orolig för Heathrow längre, och jag är inte så orolig för att komma ner. Jag har fått prata med en svensk som jobbar på mitt hotell, och hon var så positiv och trevlig. Hon var så glad att jag ska komma ner, så snäll och så bra. (glädjetjut)
Allt verkar lösa sig jättebra och det känns så underbart. Enda lilla mörka orosmolnen som är kvar är att jag ska glömma något jag måste få gjort på svensk mark. Det mesta går att få ordnat ganska enkelt via kontakter och internet, but what if.
Har inlett sista veckan i Sverige, och börjar bäva för tårarna som kommer falla. Men klart man är mänsklig och saknar allt man lämnar. Saknar till och med i förtid. Inte pausar jag livet här, utan livet fortsätter för allt och alla som är kvar. När jag senare någon gång i framtiden kommer hem ser allt så annorlunda ut, för alla er, alla vackra själar i min närhet. Men sånt är livet. Den personutvekling jag kommer göra och de förändringar min personlighet säkerligen kommer genomgå är ofattbart stora, så jag är ju inte pausad heller. (haha). Hela tiden utvecklas vi och en sån här sak tror jag lär mig så ofattbart mycket om mig själv och om livet.
Men men, den här bloggen skulle ju vara lite tråkig med, så jag får berätta vad som händer här i mitt liv. Mitt liv sista veckan. Det var tacoskväll igår med några av tjejerna, (Emelie bland annat. tack underbara!). Idag så har jag träffat kusin med fästman för hejdå-lunch, så roligt att ni tog er tid att komma hit!!. Sedan var det kalas hos min käre svåger Martin.
Vackerhet blandad med sorg nu, sista veckan här. Sista veckan på länge i Skövde, i Sverige, i Norden, i Europa.(kort glädjetjut, storhetsvansinne).
Träffar många för sista gången på lång tid framöver. Det känns, men det är samtidigt så spännande. Ett sånt fantastiskt underbart vackert äventyr jag ger mig ut på. 7 days to go.
Words do come easy to me
Name or nick: KSena
Oh ja. Jag är så glad att vi lyckades hinna träffa dig innan du åker. :-) Definitivt värt några timmar i bilen. :-)
Definitivt tuff att åka från vänner och familj, ja. Men du har rätt i att man växer så otroligt mycket när man gör något sådan här. Det kommer du oxå att göra. kram
Trackback
