I' m still standing
I' m still standing, better than I ever did. Lookin like a true survivor, feeling like a little kid. I'm still standing.
Människor ibland tycks tro att jag lever livet här. Visserligen I am living the dream. My dream. Jag är en del av världen. Jag är en av de vackra svenskarna i utlandet. Svenskar i Världen. En av oss som sprider Sveriges vackra rykte och omdöme till resten av världen. Det är stort. Lilla vackra Mariell från lilla vackra Sverige på ännu mindre Maldiverna. Jag har möjligheter beyond dreams att ta mig runt världen på riktigt. Bo 1 år här, bo 1 år där, bo 1 år där och bo 1 år där. Ingenting är omöjligt anymore.
Men livet här är ganska tufft. Jobbet här är ganska tufft. Det är roligt men det är jobbigt. Jobba 6 dagar i veckan, jobba över nästan varje dag, betalt som obetalt. Bara för att service is the key, alltid finnas där. Loyalty beyond reason. Klart jag är här för min karriär. Klart jag är här för att göra bra ifrån mig. För att få riktigt riktigt riktigt grymma omdömen när jag lämnar paradiset på jorden. För en dag så lämnar jag, så mycket vet jag.
Jag är ju givetvis här för att jag har en desire undermedvetet att explore, att upptäcka, att hitta. Att möta kulturer, människor från världen över. Att se livet från nya synvinklar. Att lära mig språk, religioner, livsåskådningar. Att ta till mig, att ta in, och att hitta mitt bästa sätt att leva mitt liv på. Kort och gott, jag gör det här för min karriär.
Vissa veckor har jag inte ens min dag off. Som förra veckan. Har dock fått igen den nu till veckan. Men vi har mycket mycket gäster nu, så tror inte det blir två dagar off. Det blir nog, I have bad news for you again, Mariell, you need to work tomorrow. Som om det var något nytt.
Life in paradise, it is not all about paraplydrinkar, sol, vita stränder, turkåsa hav, paraplydrinkar, sova länge. It is reality beyond reason. Det är jobba, jobba, jobba, service, service, service. Det är massera, massaera, massera.
Men, men... I enjoy, that´s the biggest most important thing in life. Be happy, enjoy. Learn, explore. It is not just the life around work, around massages, around SPA. There is still culture, there is still life.
To get you some in-life snaskigheter, in såpopera. Jag har nu börjat bygga upp mitt harem av vackra pojkar. Insett att det är ju lite bra med kontakter. Så länge jag håller isär dem. Jag har en djupt förälskad beundrare som jobbar för watersports, (han har bland annat lovat att han ska lära mig segla katamaran), jag har en lite småk*t kille som är bartender, (bartendrar är alltid bra har jag lärt mig), jag har ju han där Roger som jag hanterar vädligt bra, (så länge jag är snäll och söt, så länge han inser vem som bestämmer), jag har min kontakt i Male som har souvenirshop och jobbar för ett litet kryssningsföretag (kryssningar med stooora vackra segelbåtar availible för småkryssningar på 1-2 dagar). Jag har mitt vackra ögongodis, och jag har the tennispro on the island, (han är fortfarande på kompisnivån, men det har börjat bli ganska enkelt att läsa killars beteenden nu).
Inte att jag avancerar, inte att det är mer än att Mariell är lite av en favorit. Inte mer än att de tror att de har en chans, även om det bara blir vänskap så är de glada. Inte mer än att de hjälper mig, är lite vänliga. Inte mer än vänskap och givetvis förhoppningar och drömmar. But this is a way to love the culture, a way to explore, a way to makin friends. Maybe a way to teach them how to behave around beauty chicas. Deras sätt att köpa fungerar kanske inte.
But as I said, I´m still stanidng, better than I ever did. I'm standing on mina egna axlar, Jag har hela världen under mina fötter. Alla möjligheter är mina. I am living the dream. But the dream is en värld full att tuffa och mindre tuffa utmaningar. I said Heaven is a place in earth, and you make your heaven perfect for you.
2 months in paradise.
P.s. inte så att jag klagar. jag älskar verkligen, verkligen att vara här. Det är sååååå bra, det är en sådan vacker möjlighet för lilla mig, och tacksamheten jag känner går inte att beskriva med ord. Tacksamheten jag känner vet jag inte vart jag ska rikta, mot mig själv, (?). Me lovin my life. Thank you for sharing my love. Thank you for missing, thank you for lovin me. I miss you, I love you all.
Shine SPA for Sheraton
Busy days in paradise. Vi har mycket att göra nu, jag hinner inte ritkigt blogga, chatta, mejla eller vara online. Jag hinner inte gymma, jag hinner inte sova, jag hinner inte le åt mitt ögongodis (vill ni veta hur han ser ut, så har vi kommit på här nu att han ser ut som en solbränd Zidane, med brinnande djupt bruna ögon) jag hinner inte dansa salsa, jag hinner inte åka till Male, jag hinner inte, jag hinner inte
När jag kom hit var jag blown away av vackerheten först och främst. Naturen är helt helt helt sjukt underbar. Den här resorten håller mycket hög standard, trädgårdarna på ön är mycket vackra, lagunen, stränderna, byggnaderna, rummen och suiterna för gästerna är underbart vackra, restaurangerna, barerna, fitnesscentret, lobbyn och front office ska vi inte prata om, arrival paviljongen, gångarna, poolarean, uteserveringarna över havet, dykcentret, hamnen, ja alltihop. Ni fattar va.
Sedan spa-t. Jag har inte sådär tusentals erfarenheter av spa-n. Men spa-t här är så vackert, så välplanerat och jag tyckte det var perfekt när jag kom hit.
Sedan runt första november kom vår nya maneger hit. Sedan dess har det hänt mycket. För om spa-t var perfekt förut så har det dubblat sin status nu. Vår nya maneger hade nya idéer om allting, och allting har blivit så mycket bättre, bättre än perfekt.
Stor eloge till mig och mina kollegor, för vi har jobbat över stort sett var dag, och det händer stora förändirngar fortfarande varje dag. Det är häftigt. Det är Sheraton. Men givetvis så sliter det på oss. Samtidigt som alla dess ändringar och nyheter ger sig in i våra huvuden, så gäller det att hålla allt det gamla kvar, och vara tipp topp service mot gästerna. Gästerna får ju givetvis inte veta att vi har kaos in the heart of house.
Samtidigt som hela vårt spa-koncept, vårt utseende, våra behandlingar, våra erbjudanden, våra välkomst arrangement, våra honeymoon arrangements, våra avskedarrangements ändras så har vi the faboulus training. Där vi lär oss om Sheraton, om Starwood. Vi lär oss värderingar, tankesätt och mötande. Vi lär oss varför just vi är bättre än alla andra. Varför just Sheraton är störst, bäst och vackrast. Vi lär oss om alla andra av Starwoods märken. Vi lär oss marknadsföring, vi lär oss hotellbranchen. Detta pågår för ett tag nu med 3 heldagar per vecka. Så det är lite läsa däremellan på kvällarna. Jag är sheraton, jag belong, jag är warm connected community. Jag är loyalty beyond reason.
(Kort parentes. Jag har lärt mig att flytta runt inom företaget och jobba på olika ställen är en självklarhet, har du ett önskemål så nämner du detta och sedan hjälper de dig. Då gäller det runt 960 olika hotels och resorts världen över. Det känns bättre än bäst det här. Det är så att jag nyper mig i armen och undrar när jag ska vakna upp.)
Så mycket att göra med andra ord. Ändringar, nyheter och läxor på det. Vi är en större del av resorten nu. Vi på Shine SPA. Vi är med på fler arrangemang för gästerna, det är cocktailpartys, beachpartys, möten, vi finns vid poolen och erbjuder korta spa-refreshments vid poolen, på stranden, vi har samarbets erbjudanden med divecentret. VI expanderar och vi är en av de stora stoltheterna här, hela resorten vet våra namn. Vi är 7 i personalen och vi har en egen ö, resten av de 420 i personalen rör sig på resten av resorten i stora klungor.
Vi är stora här, vi på Shine SPA. Det första Shine SPA för Sheraton. Vi är flaggskeppet. Vi här får komma med idéer, och de idéerna som är bra används. Och vi och vårat spa sätter standarden för alla Sheraton hotell världen över. Det här är stort. Lilla människan Mariell kommer med en idé som om några år är standard för alla sheraton världen över. Sheraton har idag 405 hotell i 71 länder. Det är stort, det är mäktigt. Lilla vackra människan Mariell, från lilla vackra Sverige och SPAskolan i Grythyttan. Kort glädjetjut.
Regnperiod - check.
The waterbungalows in the sunset.
Nu ska jag gå ifrån privatlivet och trasslet med alla killar för ett tag. Många dagar handlar mycket om killar, om trassel och om skillnader. Det är så närvarande var dag hela tiden. Då relationerna mellan killar och tjejer är så central och påträngande. Har hört nu att det är många tjejer som har lämnat Malidiverna just för att killarna är för mycket på. Lagom existerar liksom inte. Men jag är ju bättre än så, jag hanterar det fortfarande bra. Inte kommer killarna få Marys alterego rumbadrottningen att lämna paradiset.
Men det är så bra nu, mitt vackra ögongodis och jag har spenderat hela dagen tillsammans idag. Badat, solat, gymmat, ätit, han till och med hjälpte mig med att vika tvätt. Mycket bra dag. Solen var inte så het, den var bakom molnen så det gav en väldigt bra bränna. Jag har ökat min löpning ännumer och nu springer jag 20 minuter nonstop. Mariell goes fit pepparkaka.
Har insett lite lätt att de få gånger jag försöker mig på att prata svenska med min vackra svenska vän så låter det lite konstigt, oftast pratar vi engelska för det är fler omrking. Men ibland blir det dock lite svenska konverstaioner för bara våra öron och det låter konstigt och känns ansträngt. Inte att jag glömt bort svenskan, men engelskan kommer så mycket mer naturligt nu. Men när jag skriver däremot så är det svenskan som kommer mest naturligt. Förmodligen för att jag inte skriver så mycket engelska. Men det kommer väl det som behövs.
Annars har vi haft en regnperiod här drygt två veckor. Det är så man håller andan varje morron för att lyssna efter det välbekanta smattret på taket. För smattrar sövande har det gjort. Tropiskt hällregn på plåttak. Det är nått nytt. Inte att jag tycker illa om regnet, det är väldigt vackert, det är en ny upplevelse, ny natur och ny energi, vackerhet, ny färg, nytt ljus. Magi. Men jag tycker synd om gästerna som betalar dyra dyra pengar för att komma hit, och vad hamnar de i, om inte en vecka/två veckor av nästintill ihållande molnighet och regn. Det är inte så vi marknadsför och tänker oss Maldives.
Sedan är det sådär lagom kul att gå omkriing i flip-flops i ankeldjupt vatten eller att få sin uniform genomdränkt av vatten för att jag råkar ha rengrocken i rummet just när regnet alltid överaskar oss på SPA-t. (sista veckan bar jag den med mig jämt, även om det inte regnade, för när regnet väl kom, så kom det med besked. trettio sekunder från lätt molnighet till hällregn.)
Men som sagt nu har nog regnet lämnat oss för några dagar, lugnet och solnedgångarna är tillbaka. Får väl se när regnet hamnar tillbaka hos oss. För det dröjer nog inte länge. Regnperioden är upp och ner här. Har varit sedan tsunamin. Innan tsunamin så var regnperioden några månader under vår svenska vår och försommar. Men efter tsunamin så kommer även en regnperiod här på november-december kanten. Spännande det där.
Sedan så var tsunamin och orsakade katastrof här på Maldiverna också, när den hände. Googla Maldives och Tsunami på youtube så kommer ni se. Det kändes lite oroväckande. Se till att minska utsläppen där i västvärlden.
puss o kram underbarheter
Sidospår
Som sagt här ligger jag inte på latsidan med att öppna mitt privatliv. Tur kanske att herr ögongodis, min Han där med stort H inte kan svenska och har hittat hit. Lättare då att öppna upp, att ventilera och att verkligen tänka igenom vad som händer här för mig.
Jag har spruntigt på tre sidorspår till som jag har fått försöka att avstyra på mildast lugnast sätt. Men inte alltid lätt det där. Här kommer en liten story om den första av dem.
Jag råkade ta vägen förbi Male själv en dag där för några veckor sedan. Då när jag var i en affär, hör jag bakom mig. -Did´nt I saw you at the SPA yesterday?. aha, spa? are you talkin to me?.
Visade sig att det här var en höjdare inom Starwood, och att han hade varit och besökt vårat SPA dagen innan och hade då fått ögonen på mig, denna kurviga oemotståndliga skönhet. Jag hade lite tid att vänta av till min båt gick, så dum som jag var så pratade jag med honom lite, och han visade mig Starwoods kontor i Male, han gav mig massa broschyrer med de lyxigaste hotellen på Maldiverna, (sex stjärnor, sju stjärnor, you name it). Sedan var det inte mer med det. När han bad om mitt nummer så försökte jag slingra mig på alla sätt, men det var inte så lätt till slut. Sedan dess har jag mottagit sms efter sms, minst 5-6 om dagen. Jag svarar i genomsnitt på var tionde. Har försökt få honom att förstå att någon kärlek eller romans har du inte att hämta hos mig. " vi kan väl vara vänner".
Godtagandet fungerade några dagar, men sedan blev det igen sötnos, honey, kisses, kisses, you are so beautiful igen. Föröskte igen. I love you. När jag satte ner foten och till slut använde lite hårda ord, så hatade gud honom för att han inte lät honom få komma till mig. Han skulle aldrig aldirg någonsin få något vackert i sitt liv igen.
Återigen så är jag inte så hårdordad och kan lämna någon hjärtelessen bakom mig, så slutsaten blev. Att we´re just not meant to be, you and me. You will get your happily ever after, and your life is wounderful, you just need to see the wounderfulness (finns det ordet?). Trust destiny.
Helt plötsligt så var jag hans guru, hans teacher, hans andliga vägledare. Han var redo att ge mig hela hans hjärta och allt han ägde. Han ville bara höra mer och mer. (hjälP?!?!??!!). Han öppnade upp sitt liv för mig, hans barndom, hans relation till kvinnor efter att hans mor gått bort, hans ensamhet utan vänner. Hur han kämpar brevid sin bror, och känner sig ensam i livet trots sin karriär, hur han drömmer om att hitta sig en vit fru, för han tycker att hans själ är mer vit, (hjälp?!!??) . Jag gav honom lite reason to be vägledning. Jag försökte få honom att inse glädjen i det han redan har. Jag försökte få honom att kanske börja umgås lite med sina kollegor. Föröskte få honom att förstå att sättet att skicka 5-6 sms om dagen är inte alltid det mest lyckade sättet att behålla vänner. Man behöver faktiskt inte höras av 5 gånger om dagen, inte ens varje dag.
Sedan jag sa det har jag väntat och väntat på att svara på hans sms. Tänkte vänta ut honom tills att han inte skickar sms på en dag. En dag utan sms från honom would be a nice new experience. Få honom att inse det och växa som människa. (höjdare inom starwoods liksom). Känns inte som om jag kan lämna honom helt. Inte nu när han öppnat sig på det här sättet. (notera dock att jag inte bad om det, och att jag inte frågade om något alls.)
Dock är det nog vad som behövs. Herr Roger har däremot börjat närma sig igen, och Johannes kan bara inte hålla sina sliskiga långa blickar borta.
A girl, a rumbaqueen gotta do what a queen gotta do. Men the story continues another day.
Kort P.S.
Har börjat gymma morrnar nu, Weeehooooo!! :) min löpning har blivit betydligt bättre. När jag började här så var det 10-5-5-5-5. (gå-springa-gå-springa-gå) nu är det 10-14-1-7-1. Så det går frammåt, allt blir lättare och vackrare. (Nu ska vi tänka på det här att de gånger jag löptränat de senaste 3 åren, (innan jag kom hit), går att räkna upp på en hand. Så det här är riktigt bra för att vara mig.)
Mitt vackra ögongodis, the but part.
Seriöst så är det inte lägligt för mig att falla för en kille som kommer från andra sidan jorden. Men andra vanor, andra kulturer och annat språk. Det var ju så helt fel.
Men jag följer min kropps instinkter och vi planerade en annan danskväll, med lite mojitos made by the maldivian flairmaster bartender som är så lägligt pojkvän till en av mina roomies. Vi hade planerat en fredagkväll. Jag, han, våra vänner. I vårat rum. Glädjen och spänningen växte hela tiden, och middagen den kvällen var helt underbar. Han drog sig mot honom vid middagen och vi satt nära och skrattade, skämtade med varandra. Till slut så höll jag på att missa att gå tillbaka till mitt sista pass på SPA-t.
När jag senare anlände framåt kvällen och det blev kväll så kom Han inte. Hans kompisar dök upp och kvällen blev superbra ändå. Jag menar, vad kan gå fel med privat flairunderhållning, med mojitos, med skratt och med livegitarr?
Fick reda på under kvällen att Han inte följde med för att han skulle stanna i sitt rum och chatta med sin fru. Har han fru? Alla vi reagerade på samma sätt, så berättade hans vän att han har fru och två barn hemma i Filippinerna.
Jaha, tänkte vi, det var inte mer med det. Några korta minuter kände jag mig lite lurad, hade han gjort så att jag föll för honom, ville han behålla kakan och ändå äta upp den? Men det var ju faktiskt så att det eldiga spraket och gåshuden var ömsesidigt. Det var bara helt enkelt dags att avbryta innan det var försent. Ödet bröt sig in för att räta upp mig på rätt spår igen, innan det hade varit försent. Ödet var fortfarande på min sida. Meningen är ju inte att jag ska hamna på Fillipinerna, meningen är ju inte att jag ska falla för någon som Han med stort H.
Helt plötsligt tyckte jag synd om honom som jobbar så långt ifrån hans famlij, som inte träffat sin familj på så länge. Han berättade en annan kväll att han jobbat på flera ställen och varit ute ett tag, jobbat på kryssningsskepp osv. Tyckte det var starkt av honom att han klarade av det här, vara ifrån sin familj, jobba och skicka pengar till dem för att de ska ha det bra. Vilken omtänksam och älskvärd man. En änglalik människa som verkligen älskar sin familj.
Det tog några dagar innan jag träffade honom igen där efter den där fredagen. Men vi hade middag ihop en kväll igen. Det sprakar fortfarande, han får gåshud när jag råkar nudda hans arm, jag får gåshud. Han berättar att dagen efter är han off, och tycker vi kunde göra något tillsammans. Jag var ju tyvärr inte off dagen efter. Men det är fortfarande magi kvar där. Men nu ser jag storheten i hans uppoffring. Nu ser jag honom som en vän. Ödet tog oss samman för att jag ska lära av hans sätt att leva.
Jag är så nöjd med att ha honom som mitt ögongodis, och det kommer stanna på det sättet. Det sprakar i hela kroppen. Ny erfarenhet, nya erfarenheter är ju vad mitt äventyr är till för. Ny innebörd av ögongodis. My partner in swimming, in salsa, in gym, in dinner and in ögongodis.
Det har börjat cirkulera lite rykten om honom och mig nu ändå, för av någon anledning sammankopplas en kille och en tjej som umgås genast som par här, vänskap mellan könen existerar inte hos oss. Kanske är det bäst på det sättet, då lämnar de andra killarna en i fred. Vi äter lunch tillsammans nästan varje dag, vi äter middag ihop nästan varje dag. Vi umgås på kvällarna ganska ofta, och nu ska vi spendera lördag tillsammans i Male och om solen tillåter på någon vacker playa någonstanns.
Ja, det sprakar fortfarande där djupt i hans ögon, ja det är lite lätt gåshud. Men det är inte eldigt på samma sätt längre. Ödet bröt in precis vid rätt tidpunkt. Jag älskar när ödet är på min sida. Jag lever med vetskapen att det ödet gör händer för en orsak. Att jag fördes samman med honom hände för en orsak, (kanske skulle någon annan galning som jag inte hade kunnat kontrollera fångat upp mig annars). Blir det nu rykten om honom och mig är det för en orsak. Kanske gör det att Roger och Johannes eller någon annan i deras genre inte ställer till med mer problem för mig.
Mitt vackra ögongodis del 1
Ja, ni känner väl Mariell the man-eater vid det här laget. Flickan med utstrålning som en fotomodell och en timglaskropp, (lite väl mycket kurvor, men vad moder jord har gett mig använder jag väl). Kvinnan som är sådär charmigt blyg och tillbakadragen så det gör henne väldigt spännande, intressant och eftertraktad. Tjejen med de söta smilgroparna och den lätta rodnaden på kinden som kan säga ifrån när det verkligen behövs. Tjejen som har personlighet och självförtroede för att må bra här i livet och ta till vara på varje chans. Kvinnan som dansar på ett magiskt sätt, så att alla blickar dras till henne. Kvinnan som brukar ta det hon vill ha, på ett listigt mystiskt vis via sin kvinnliga intution och säkerhet.
Trots detta har jag fått mitt hjärta krossat några gånger, men insett efteråt att det var det rätta och det var det enda just då. Men nu till nutiden och verkligheten här i paradiset. Det är en väldigt liten tilltagen förklaring att säag att this is the most ultimate romantic destination. Kärlek och romantiken ligger i luften, i inredningen, i miljön, i alla leende ögon, den finns överallt. Solen, den vita sanden, havet och tystnaden, lugnet, alltet. Att det är så många kärlekspar här förstärker intrycket.
Så nog är det lätt att drömma sig bort till kärlek, nog är det lätt att smådrömma om kärlekssemestrar och romantik, om att hitta den rätte osv. Det bara är så här. Vet inte om det är därför, om det är stämmningen och naturen här eller om det bara hände.
Jag minns inte första gången jag såg honom. Men jag vet att det var i början här. Hälsade lite sådär käckt i matsalen en dag, då vi råkade sitta vid angränsande bord. Samma dag när jag gick därifrån så såg jag hans kropp. Den var inte lik något annat jag någonsin sett, det var perfektion, muskler och vackerhet. Jag mötte hans blick igen, och det var varma leende ögon. Jag tänkte inte mer på det.
Några dagar senare hade jag lunch ensam en dag på grund av schemaläggningen. När jag kom in i matsalen och letade efter en läglig plats så satt han där ensam vid ett bord, han log och det kändes så säkert och så bra. Jag satte mig där, och första gången jag mötte hans blick tvärs över bordet kommer jag alltid minnas. Det var som om det blixtrade runt omrking oss. Helt plötsligt var det hög puls och jag tittade ner i maten. Det var tyst ett tag och sedan pratade vi lite allmänt. Efter ett tag så möttes oundvikligen våra blickar igen, några tysta sekunder när tiden stannade. Vi gled bort från varandra, pratade lite mer och han ursäktade sig för att gå till duty. Första riktiga mötet var bara så helt underbart. Så oförstört, något helt nytt och så häftigt.
Några dagar senare hamnade vi tillsammans på middagen på kvällen, jag och mina flickor och Han och två av hans vänner. Hela middagen små sneglanden från båda hållen, men att inte våga hålla kvar blicken var något nytt för mig och mitt alterego rumbadrottningen. Killarna satt kvar och och väntade tills vi var klara, för de var snabba den kvällen. Någon av oss sa det att de behöver ju faktiskt inte sitta här och vänta på oss. Han bara log, tittade på mig och sa att det här är ju något nytt, äta med så vackert sällskap, sedan tittade han bort.
En annan kväll senare följde de med oss till vårat rum. Det var något nytt, vi bjöd in dem, och det blev lite livegitarr, en av hans kompisar spelar gitarr. Sedan blev det lite drinkar, och vi började dansa, alla var för sig. Ett musklimskt land, kroppskontakt är inte riktigt vardagsmat. Det blev mer och mer lationmusik, och det blev salsa och samba. Helt plötsligt stod jag nära, med hans hand på min höft och i min hand. Det var halvmörkt i rummet och vi rörde oss i samma rytm, i samma rörelse, som om vi vore samma kropp. Flera låtar efter varandra, svettan droppade, vi skrattade och det var så underbart, det var långsamt och det var snabbt, det var hett och det var magi. Höfter, axlar, nacke, händer, alltihop. Så enormt underbar dansglädje. Det fanns ingen annan runtomrking oss.
Sedan bytte vi musik när musiken tog slut och det blev lite mer buggvänligt, jag försökte lära en av de andra killarna att bugga. Det blev sent och vi skildes för att sova.
Det tog någon dag innan vi sågs i matsalen igen, våra ögon möttes och det blixtrade mer än tidigare. Vare sig jag eller han vågar hålla kvar blicken och vi tittar bort från varandra. Sedan pratar vi lite allmänt och är överrens om att vi måste dansa snart igen. Det var inte mer med det, jag var tillbaka för duty. Livet fortgår, och min söndag, min dag off kom.
Jag tog en lugn prommenad min kväll off vid solnedgången. Styrde inte steget åt något speciellt håll. Men jag hamnade på stranden och där var Han av någon anledning. (älskar när ödet är på min sida). Han log med hela kroppen när han såg mig. Jag gick så nära honom jag vågade och mötte hans blick. He: it IS you. några vackra tysta sekunder när jag såg djupt in i hans bruna ögon. Vi var där ett tag och pratade, han fotade mig, jag fotade honom, vi skrattade. Ett tag senare så valde vi att bada tillsammans. Jag gick för att byta till bikini och vi möttes upp vid en annan strand för oss i personalen. Där var även några andra av våra vänner och vi badade alla tillsammans. Solen gick ner och vi stannade i vattnet till fulmånen spred sitt klarvita sken över underbarheten. Det var middag tillsammans. Det var hud som oavsiktligen nuddades gång på gång. Varje gång gåshud hos honom och hos mig. Det var magi. Sedan var klockan mycket och det var sova.
Okej, det här blev mycket längre än vad jag hade tänkt, så det får bli två delar. Så det kommer mera, det kommer mera.
Ögongodis har helt plötsligt fått en ny innebörd. Ögongodis är som en sockerkick, ögongodis är när det sprakar och när det är svårt att våga hålla kvar blicken. Ögongodis är när jag för tillfället är så nöjd med att bara titta honom i ögonen eller att råka nudda lite arm.
