Spa Therapist doin the world

Som sagt här ligger jag inte på latsidan med att öppna mitt privatliv. Tur kanske att herr ögongodis, min Han där med stort H inte kan svenska och har hittat hit. Lättare då att öppna upp, att ventilera och att verkligen tänka igenom vad som händer här för mig.

Jag har spruntigt på tre sidorspår till som jag har fått försöka att avstyra på mildast lugnast sätt. Men inte alltid lätt det där. Här kommer en liten story om den första av dem.

Jag råkade ta vägen förbi Male själv en dag där för några veckor sedan. Då när jag var i en affär, hör jag bakom mig. -Did´nt I saw you at the SPA yesterday?. aha, spa? are you talkin to me?.

Visade sig att det här var en höjdare inom Starwood, och att han hade varit och besökt vårat SPA dagen innan och hade då fått ögonen på mig, denna kurviga oemotståndliga skönhet. Jag hade lite tid att vänta av till min båt gick, så dum som jag var så pratade jag med honom lite, och han visade mig Starwoods kontor i Male, han gav mig massa broschyrer med de lyxigaste hotellen på Maldiverna, (sex stjärnor, sju stjärnor, you name it). Sedan var det inte mer med det. När han bad om mitt nummer så försökte jag slingra mig på alla sätt, men det var inte så lätt till slut. Sedan dess har jag mottagit sms efter sms, minst 5-6 om dagen. Jag svarar i genomsnitt på var tionde. Har försökt få honom att förstå att någon kärlek eller romans har du inte att hämta hos mig. " vi kan väl vara vänner".

Godtagandet fungerade några dagar, men sedan blev det igen sötnos, honey, kisses, kisses, you are so beautiful igen. Föröskte igen. I love you. När jag satte ner foten och till slut använde lite hårda ord, så hatade gud honom för att han inte lät honom få komma till mig. Han skulle aldrig aldirg någonsin få något vackert i sitt liv igen.

Återigen så är jag inte så hårdordad och kan lämna någon hjärtelessen bakom mig, så slutsaten blev. Att we´re just not meant to be, you and me. You will get your happily ever after, and your life is wounderful, you just need to see the wounderfulness (finns det ordet?). Trust destiny.

Helt plötsligt så var jag hans guru, hans teacher, hans andliga vägledare. Han var redo att ge mig hela hans hjärta och allt han ägde. Han ville bara höra mer och mer. (hjälP?!?!??!!). Han öppnade upp sitt liv för mig, hans barndom, hans relation till kvinnor efter att hans mor gått bort, hans ensamhet utan vänner. Hur han kämpar brevid sin bror, och känner sig ensam i livet trots sin karriär, hur han drömmer om att hitta sig en vit fru, för han tycker att hans själ är mer vit, (hjälp?!!??) .  Jag gav honom lite reason to be vägledning. Jag försökte få honom att inse glädjen i det han redan har. Jag försökte få honom att kanske börja umgås lite med sina kollegor. Föröskte få honom att förstå att sättet att skicka 5-6 sms om dagen är inte alltid det mest lyckade sättet att behålla vänner. Man behöver faktiskt inte höras av 5 gånger om dagen, inte ens varje dag.

Sedan jag sa det har jag väntat och väntat på att svara på hans sms. Tänkte vänta ut honom tills att han inte skickar sms på en dag. En dag utan sms från honom would be a nice new experience. Få honom att inse det och växa som människa. (höjdare inom starwoods liksom). Känns inte som om jag kan lämna honom helt. Inte nu när han öppnat sig på det här sättet. (notera dock att jag inte bad om det, och att jag inte frågade om något alls.)

Dock är det nog vad som behövs. Herr Roger har däremot börjat närma sig igen, och Johannes kan bara inte hålla sina sliskiga långa blickar borta.

A girl, a rumbaqueen gotta do what a queen gotta do. Men the story continues another day.

Kort P.S.
Har börjat gymma morrnar nu, Weeehooooo!! :) min löpning har blivit betydligt bättre. När jag började här så var det 10-5-5-5-5. (gå-springa-gå-springa-gå) nu är det 10-14-1-7-1. Så det går frammåt, allt blir lättare och vackrare. (Nu ska vi tänka på det här att de gånger jag löptränat de senaste 3 åren, (innan jag kom hit), går att räkna upp på en hand. Så det här är riktigt bra för att vara mig.)