Mellandagsre(s)a till Maldiverna någon?
Här hos utsidan så är det full fart. Vad vore en kväll utan något att göra, vad vore en ledig dag utan massa måsten? Om inte alldeles, alldeles... underbar.
Såpoperan fortsätter på stadig bas här även om jag har slutat att uppdatera den här. Triangeldraman om vart annat är vardagsmat och han den där Roger har fått talförbud till oss SPA-tjejer. Vår högste maneger såg när Roger var otrevlig mot en av tjejerna, och det börjades nysta i det där garnnystanet och det var mycket längre än alla trodde. Så slutade med att han blev varnad och är förbjuden att prata med oss. Bra skönt faktiskt. Johannes har slutat vara jobbig för mig, han är bara normalt vanlig snäll nu igen.
Går man bort från det så åkte en av mina nära vänner på att bli utvisad från landet. Han blev kallad till polisen och två veckor senare fick han inte vara kvar. Brottet var att han hade ljugit för tullen om en staty. Han är dock för värdefull för Sheraton så det anlitades en advokat och han kommer tillbaka här om ca 2 veckor.
Två andra tjejer på SPA-t blev utslängda med bara några timmars förvarning. Helt sjukt beteende av ledningen där kanske. Men så mycket som mörkas här och är konfidentiellt, så det hände säkert något där som vi inte får veta.
Så det finns absolut tillräckligt med stuff för att göra en såpopera av det här stället. Kanske det blir mitt nästa drag när mitt äventyr runt jorden är slut. Manusförfattare...hmm.
Jag har hållt mig från att berätta om ögongodis, för det är för mycket som händer där. Låt oss säga att jag har insett nu att det är ingen idé att låssas att jag inte redan har fallit. Men det kanske kommer en liten lugn tömmning om en av de vackraste själarna i världen här snart igen. Han inspirerar mig, han ger mig så mycket bara i att han finns och att han ler, bara genom att möta hans blick så finner jag ro. Det är så farligt rätt att det inte får hända. Så nu slutar jag skriva för den här gången.
Jag ska jobba på mitt youtubekonto med. Men internet här är bra långsamt...
god natt vackraste människor som tar er tid att hitta hit ibland. (ni har säkert insett nu att det räcker att komma hit sisådär en gång i veckan eller en gång var tionde dag, men glad att ni fortfarande tittar in ibland.)
Sheraton, eller vänta här mamma anniversary
Först ska jag bara nämna min vackra mamma, min underbara mor, som nu har passerat det där sträcket. Den där födelsedagen dar åldersnojan kanske är som störst. Nar man helt plotsligt är närmare 100 an 0. Hur kunde det bli så? Man är ju inte äldre än vad ens barn ser ut. Titta på oss, vackra och helt enastående, så ja, pappa är väl någonstanns i mitten av 30 och mamma kan inte va äldre än 29. Men grattis Mamma, bra gjort. Det var en stor fest, och jag önskar verkligen verkligen verkligen att jag var där. Det var musik, underhållning och glädje till bristningsgränsen om jag forstått det hela rätt, alla var där. Sa well done sötaste familj.
Saknar er, första julen utan familj, utan julmat, utan kalle anka, utan julgran. Det blir nog lite tungt, men hey, det är ju en erfarenhet. Jular har man ju många framöver så no big deal ungefär. Mitt äventyr är av så stor kaliber att jag ler och skrattar varje dag. Mitt äventyr är av så stor kaiber att jag vet inte var jag ska vända mig för att förstå den stolthet jag känner över mig själv. Mitt äventyr här och en jul här i en muslimsk kultur är något nytt och givande av största grad. glädjetjut med mig?
Tillbaka till el anniversary. Magnifik fest. Det bjöds på olika sorters plockmat, vin, öl. Det var tal fran ledningen, hyllningstal till alla oss. Hur vi har lyckats att avancera och avancera. Vi har förvandlat en ordinary resort till ett femstjärnigt förstklassigt hotell. Vår resort tog hem 4 priser på en Sheratongala som var nyligen. Vårat lilla hotell, det är stort. Vi ökar för varje månad i medeltal på gästernas utvärdering. Det går bara bättre och bättre. Inga andra är som vi.
Det blev lite bada, det blev dansa, mingla och det blev de beryktade uppträdandena. Först ut var ett gäng från housekeeping som utklädda och sminkade till tänderna dansade runt. Sedan hade finnance kontoret en modeshow där killarna visade vackra tjejkläder och dansade. Det var allt från hula hula med kokosnöter BH till långklänning. Sedan kom jag och mitt vackra ögongodis. Vi är något speceiellt. Folk applåderade redan innan framträdandet. Det var runt 250 pers i publiken. Lite nervös var jag så det hade blivit två glas vin innan. Det var höga klackar och sand. Jag tappade balansen två gånger, för er som känner min kroppsmimik så syns det nog att jag var lite nervös. Men wow, det var så bra ändå, det var helt underbart roligt. Publiken älskade oss, och vi älskade dansen. det pratas om oss fortfarande nu, två dagar senare.
Efter vår show fortsatte hyllningarna hela kvällen, det var maneger, det var kramar det var klappar på axeln. Det var lyckat. Minglet och dansen fortsatte tills dess att gästerna började klaga på att musiken var för hög. Allt som allt en mycket lyckad fest.
Nu har planerna för nästa dansframträdande börjat. Mer tai chi inspirerat, mer fighting som slutar med love making. This is big. Me and ögongodis tillsammans med våra andra kollegor på spa och fitness centret. Me loves it. Den 15:e januari smäller det nästa gång. (och nu behöver jag shakiras nyaste album, please. )
Busy days and me loves it
Juletider är ganska stressiga hemma. Det ska julklappas, det ska bakas godis, det ska pyntas, det ska lagas mat, det ska planeras vem som träffar vem då och vem som träffar vem då, det ska gås ner i vikt lite i förebyggande syfte så att man med gott samvete kan äta under juldagarna, det ska planeras nyårsfest, och vad ska man ha på sig? var ska vi va? vilka ska vi bjuda? det ordnas och grejas. Julstress, julmys, jul helt enkelt. Ovampå det så har jag de senaste jularna haft tentaperiod så det är varit massa plugg där samtidigt. Saknar jag julstressen?
Jag vet inte. Här andas jag. Här pratar jag med havet varje dag.
Men det är lite stressigt här med nu, bra stress, kom ihåg bra och helt tokigt underbar stress. Utöver jobbet så har ett sidoprojekt av underbar kaliber kommit upp. Det är så att Sheratons första årsdag på Maldiverna närmar sig. Vi firar med stor fest på tisdag.
På festen står personalen för underhållningen. Varje department skulle/ska sätta ihop ett nummer som ska framföras. För någon månad sedan började Mariell få smeknamnet Shakira, (vet inte varför, hrrm!!). Men av någon konstigare anlending har min chef hört detta om Shakira. Så det tog inte lång tid innan jag blev frågad om att samordna något framträdande. Jag är inte sen till att tacka ja till saker. Hallå, dansa, kort glädjetjut.
Så sagt och gjort, planeringen började direkt, och jag började bubbla tankar om att ordna en dans med koreografi för en grupp. Tänkte ett gäng tjejer och ett gäng killar. Visade sig dock senare när vi hört oss om med alla att det bara var jag och herr ögongodis som nappade. Så det blev vi. Vi har båda dansat mer eller mindre innan, och tillsammans valde vi ut musik och jag och anders klippte ihop ett stycke på drygt 6 minuter med blandade genres. (latino, pop, r&b och powerballad). Sedan började vi dansa. Så sagt och gjort, jag jobbar 8-9 timmar om dagen och nu dansar jag 2 timmar om dagen också. Det är storartat och perfekt. Storyn, attityderna, känslorna, helheten. Nu finslipar vi detaljer varje kväll, om och om och om och om och om och om igen. The ordinary needs to be extrodinary. It is the WOW-factor we will have. Klippet kommer bli inspelat och blir det bra ska jag försöka peta in det här. (OMG).
Blir det bra så kommer jag bli involverad i undehållningen på hotellet. Då kommer det börja bli staff underhållning en dag i veckan på det omtalade beachpartyt. Först ut blir jag och min kavaljer. Men vi väntar och ser effekten på tisdag först. Småjobba med dans och koreografi på regular basis? Entertainer. (OMG OMG OMG, lååååååångt glädjetjut)
Något skumt händer här, allt jag säger händer.
En del av min värld.
En vy från personalbyn. Ganska idylliskt med sängen på sniskan där.
Tänkte ta tillfället i akt att berätta lite om hur jag bor. För det är ju lite så att vi bor ganska litet. På en ganska liten del av vår ö, (vår ö är ganska liten), så ligger personalbyn. Här finns som vandrarhemslängor som aldirg tar slut, (se bilden). Det är enkelvåningar och dubbelvåningar. Här finns ett gym, här finns en tvättstuga, här finns en matsal, här finns en liten shop, här finns tv och dataspelsrum, här finns en egen liten hamn, och här finns en inte-ritkigt-färdig strand.
I vårat rum där jag bor, bor en tjej från sydafrika, en tjej från indien och en tjej från bali, och lilla Mariell från sverige såklart. Rummet är inte jättestort, men det går bra. Vi har tv, dvd, kylskåp, sminkbord, två våningsängar, litet pentry med vattenkokare och riskokare, garderober, skåp och så badrum. Inte så mycket för världen kanske. Men det är ett nytt sätt att leva, detta är ett nytt sätt att ta in, att förstå och att uppleva.
Det är folk som har lämnat för att de inte gillade standarden på rummen. Vad då inte gillade? Givetvis hade man föredragit en etagevåning med havsutsikt. Men det gäller gilla läget. Det är att utvecklas, att inspireras, att utforska, att hitta detta sättet att leva.
Jag älskar vår personalby. För mig är den idyllisk, för mig är den något nytt, något häftigt, en prövning, ett sätt att få djupare förståelse för människor som lever så här och jobbar så här. (jag är ju en av de människorna nu). Det är en livsstil som är avundsvärd. Jag betalar inget för mitt boende, jag betalar inget för min mat, för mitt vatten. Oftast inte för vin, alkohol eller dylikt heller. Jag lever här, jag jobbar här, jag får lön, och resten är gratis.
Life in paradise? Ja, varför inte.
Börja förstå livet på ett djupare plan? Ja, absolut.
