long time no seen
Det är lärorikt, givande och något som verkligen är som gjort för mig just nu. Jag jobbar massor, jag utvecklas som massör, som spa-terapeut, som försäljare, som frukostvärdinna i restaurangen, som gästkoordinator, som barnklubbsledare, med gästrealtioner. Min engelska förbättras på daglig basis, (om den nu fortfarande gör det, ser mig själv som väldigt engelsktalande nu, då jag talar tusen gånger mer engelska än svenska, min vackra milja är ju här, och vi har haft lite svenskar på besök, men.). Jag är som gjord att jobba just nu, något man har väntat på, ett jobb att älska, ett liv att älska.
Jag lär mig om människogrupper, om kulturer, om beteenden. Jag möter människor från världen runt dagligen, jag möter klassskillnader dagligen som många hemma inte kan tänka sig in i. Jag har inget annat väl än att leva i det här och acceptera hur det är, och jag gör det fantastiskt bra.
Jag har tappat massa kilon. (jag har gått från 93 till makalösa 80 kilo, sedan jag kom hit) trust me, 80 kilo på mig är så att jag börjar se riktigt bra ut igen, och det går bara neråt hela tiden. Den lilla blyga Mariell som jag ibland föll tillbaka på när jag var hemma, då det fanns situationer där jag kände mig obekväm, finns inte kvar. De situationerna finns liksom inte mer. Här är jag inte obekväm i någon situation, så blyg finns inte. Det finns inte rum att vara blyg och försiktig när man jobbat som jag gör. Det finns bara inte. (det skulle väl va ibland där runt ögongodis, som blyga mariell tittar fram, men nu är han tillbaka och jag tycker att det går ganska bra, och jag sköter det fint, jag ska berätta lite mer där nästa gång för det har hänt massor). Men obekväm är jag inte. Jag håller ändå ganska bra i trådarna och suger ut minsta lilla droppe och möjlighet.
Jag har växt metervis varje år sedan jag slutade högstadiet. Men så mycket som jag har växt bara det här halvåret är makalöst. Helt ärligt så känner jag mig ostoppbar och verkligt levande.
Sedan ekonomiskt sett så sparar jag bra med pengar med, jag gör av med runt 1000 spänn per månad (!) och jag drar in betydligt betydligt mer. Så bakkontot känns bra. Så nog har jag ett liv. Odefinerbart.
Men en sak är klar. Jag känner att jag lever. För det finns inga andra sätt. Jag lever, jag sparar pengar, jag går ner i vikt, jag drar på mig en arbetserfarenhet som är få förunnat (då vi är en ganska liten skara svenskar (läs europeer om du vill) som faktiskt har ett jobb i maldiverna på sitt cv). Jag drar på mig en livserfarenhet som liknar inget annat i hela världen. Jag växer som människa. Jag lär känna mig själv. Jag hittar var jag hör hemma. Jag lär mig vad jag är grymt bra på, och vad det är jag behöver lägga extra energi på. Jag lär mig om kultruer och om människor. Jag träffar människor och klassskillnader jag inte skulle träffa annars. Mitt liv är så färgstarkt och fyllt till bredden av lärorika möten och leenden så att jag skulle fylla bok efter bok med vett.
Jag vill slå huvudet på spiken och få alla människor att fatta hur världen ser ut. För världen ser ut, det gör den. Det är inte ett ställe i gråskala där små problem existerar. Min själ djupnar och mitt hjärta växer. Mina tårar har en helt annan mening. Mitt skratt har en helt annan mening. Mina ögon ser på ett annat sätt, mina öron hör något annat och min hud känner något nytt. Ord ändrar skepnad och jag ser livet som något annat.
Jag är menat för något stort, och jag har börjat leva det där stora nu. Livet går i 120, och jag går i 120. Så jag är lessen att jag inte ägnar tid till att blogga. Men jag gör tusen annat. (jag gillar ju att blogga, för jag låter ju ibland väldigt vettig).
och grattis på födelsedan moster, jag älskar dig. och underbaraste underbaraste underbaraste viktor till dig med. mitt hjärtas ängel.
fia och jebens med som också fyllt år, grattis och massa kärlek till er. och mina underbara föräldrar ska komma ner om några veckor. längtar såå mycket!!. jag ska va ledig en vecka då och få va turist här, underbart. Min vackraste syster med. tänker på dig. kärlek, djup kärlek.
Mariell is drop dead gorgeus - why not?
Vi längtar också.Kram på dej.
Damn right you are drop dead gorgeous, girl! :-D
Jag förstår att du inte har mycket tid att blogga när du lever livt som du gör. :-) Glad jag kan hugga tag i dig på MSN någon gång emellanåt iallafall. ;-) Mamma kämpar på med internet, hon lär sig mycket, men hon var lite feg med att lägga kommentar här. Hon har dock läst och hälsar massor! :-D
Hello gumman, saknar dej! Snart kommer din mor och far, hoppas verkligen ni får sjukt skojjigt. Själv stannar jag här och tar hand om dina syskon åt dej =). Du får lägga upp lite mer bilder, på stället och på dej. Vill se hur du har det, tusentals kramar och pussar.
Gott att veta hur bra allt är med både dig och tillvaron,ska inte tro det har hänt dig något nästa gång det tar tid innan du hör av dig igen och fattar om du inte hinner med bloggen,har svårt att hinna med jag oxå även om man är hemma och jobbar,ha så kul med mor och far,jättekram o må gott.
Allt låter ju helt underbart! Är såå glad för din skull! och en massa avis btw!! ;) skulle varit riktigt kul att besöka dig, vet att syrran hemskt gärna vill men ekonomin sätter stop så det blev barcelona istället.. :) hoppas allt är fortsatt bra, vi tänker på dig! Kramar
Kunde va kul att få höra hur ni hade det när mamma och pappa kom o hälsade på,kram.
