Svensk mark
Kära vänner och släkt och alla som jag känner. Nu sitter jag tillbaka här i skövde. Lite déjà vu känsla. Jag tror jag har varit här förut.
Har kommit på att det var ju lite dumt av mig kanske att dra igång två bloggar när jag skulle flytta iväg och när internet blev långsamt och när min tid helt plötsligt var mer dyrbar och de dagarna när jag hade timmar utan viktigt innehåll var lätträknade.
Men nu hemma, semester. Ska jag försöka komma på något smidigt sätt att få bloggarna att rulla igen.
Mitt liv är ju faktiskt ganska spännande, tycker jag själv. Så att berätta om det för att kunna själv gå tillbaka och läsa och komma ihåg är ju roligt. För att hitta inspiration de dagar när det varit ganska tungt har jag gått tillbaka och hittat lugnande och vackra ord jag skrivit tidigare.
Men, men. Jag är hemma nu. I kalla vackra västlandet i norr. I Sverige. Jag fryser, och jag befinner mig i ett overkligt glädjerus som liksom inte vill ta slut. Jag har chocklad, jag har vin, jag har skumgodis och gelegodis. Jag har kramar i det oändliga. Och det känns som om jag knappt varit borta.
Det är när barnen kommer. Barnen, Teo som sist var 5 månader och nu kan stå och gå själv. Det är när jag såg mina palmer jag hade med mig i Grythyttan som var mer än dubbelt så stora som de var då. Eller alla nya byggnader som inte fanns förut. Stadsbilden har ändrats. Det är då man inser att det har gått ett bra tag.
Ett år för mig på andra sidan. Nu är jag hemma, andas kall luft och förundras över att jag kan dricka vattnet som kommer ifrån kranen i köket.
Har kommit på att det var ju lite dumt av mig kanske att dra igång två bloggar när jag skulle flytta iväg och när internet blev långsamt och när min tid helt plötsligt var mer dyrbar och de dagarna när jag hade timmar utan viktigt innehåll var lätträknade.
Men nu hemma, semester. Ska jag försöka komma på något smidigt sätt att få bloggarna att rulla igen.
Mitt liv är ju faktiskt ganska spännande, tycker jag själv. Så att berätta om det för att kunna själv gå tillbaka och läsa och komma ihåg är ju roligt. För att hitta inspiration de dagar när det varit ganska tungt har jag gått tillbaka och hittat lugnande och vackra ord jag skrivit tidigare.
Men, men. Jag är hemma nu. I kalla vackra västlandet i norr. I Sverige. Jag fryser, och jag befinner mig i ett overkligt glädjerus som liksom inte vill ta slut. Jag har chocklad, jag har vin, jag har skumgodis och gelegodis. Jag har kramar i det oändliga. Och det känns som om jag knappt varit borta.
Det är när barnen kommer. Barnen, Teo som sist var 5 månader och nu kan stå och gå själv. Det är när jag såg mina palmer jag hade med mig i Grythyttan som var mer än dubbelt så stora som de var då. Eller alla nya byggnader som inte fanns förut. Stadsbilden har ändrats. Det är då man inser att det har gått ett bra tag.
Ett år för mig på andra sidan. Nu är jag hemma, andas kall luft och förundras över att jag kan dricka vattnet som kommer ifrån kranen i köket.
Words do come easy to me
Name or nick: KSena
Och jag missade det stora kalaset. :-P Men jag kan tänka mig att det känns märkligt. :-) Och alldeles, alldeles underbart. kramar
Trackback
